Har idag klurat lite på hur man ser på människor man möter och hur man har förutfattade meningar om hur någon är.

Jag har tre färska möten med tre olika människor som får mig att skämmas och vilja bli bättre på att inte dömma hunden efter håren.

Det första mötet jag tänker beskriva skedde tidigare idag på jobbet. Förmiddagen hade varit tuff och stressig vilket gjorde att vi fick senarelägga lunchen till klockan 13. Får jag inte mat när jag är hungrig kan jag bli lite småsur och tvär. Så även idag. Väl uppe i lunchrummet värmde jag till min ost och broccolisoppa från Findus. En av mina favoritmåltider från min viktminskning tidigare i år. När jag väl kommit halvvägs i skålen ser jag hur en lastbil kör in på gården. Bara att sleva i sig resten så snabbt som möjligt. Visste att det var en hämtning av 15 stora trummor med kabel som jag måste hjälpa chaffören med. Av någon konstig anledning dyker det alltid upp någon lasbil under rasten. Det kanske inte är så, men det känns som så i alla fall. Från fönstret såg jag hur föraren klev ur sin hytt för att gå in på lagret. Typiskt, tänkte jag. Inte nog med att rasten brinner inne, det är en bitter och tjurig gubbe som ska gnälla sig igenom nästa timme brevid mig på släpet. Med detta i huvudet går jag ner för att ta emot honom och möts av ett stort leende.

Det visade sig vara den vänligaste och roligaste chauffören jag träffat. Vi arbetade sida vid sida i nästan en timma och pratade om allt möjligt. Det var en bökig lastning, men för honom fanns inga problem. Allt gick att lösa. Det var verkligen en kanongubbe. Funderar nästan på att fira jul ihop med honom. Resten av dagen gick som en dans tack vare denna, inte till det yttre, men till det inre vackra människan.

Möte nummer två är lite av det motsatta, men ändå liknande. Mina fördomar kom på skam.

I Lördags hakade jag på två vänner, som jag inte umgås så ofta med, in till John Bauer på musikquis.

Varför vet jag inte eftersom mitt musikkunnande sträcker sig till Jag vill ha en egen måne med Ted Gärdestad samt någon The Pinkslåt från tidigt 80-tal. Så någon hjälp av mig hade de inte att räkna med. Vi satte oss långt in i lokalen med lite öl och några chilinötter. Strax innan tävlingen skulle starta satte sig tre kvinnor ner vid bordet brevid oss. Den ena tjejen var det vackraste jag lagt mina ögon på. Hon var så vacker så jag vågade inte ens titta på henne. Näven ner i skålen med nötter och försöka se så oberörd ut som möjligt gällde. Förövrigt, och här erkänner jag att jag har mina fördomar mot vackra människor, tänkte jag att hon säkert var för cool och frän för att prata med oss"vanliga" killar. Men min kompis började prata med dem lite lätt under tävlingen och när densamma var slut var samtalet igång mellan min vän och de tre kvinnorna. Lite stapplande till en början försökte jag lägga in några ord i konversationen, men kände mig mest dum och fånig. Hur som helst bestämdes det att vi skulle slå följe till Harrys. Nu hade min rädsla och blyghet äntligen släppt och jag vågade prata loss lite mer. Den vackra flickan var en av de roligaste och trevligaste främlingar jag träffat. Jag gillade verkligen att prata med henne, för det kändes som jag känt henne länge. Hon verkade vara lika vacker inombords som hon var vacker att se på.

Ingen av dessa två människor känner jag på djupet, så om det är så att de var vackra som människor vet jag inte, men glad av dem båda blev jag.

Mitt sista möte skedde också på Harrys, och detta med en kille jag vet är helt otroligt snäll o godhjärtad.

Första gången jag såg honom var på min första arbetsdag på mitt förra jobb. Han har tatueringar nästan överallt och långt buskigt skägg. Vilken luffare tänkte jag, undra hur han kan sköta sitt jobb.

Tre minuter senare kom han fram och presenterade sig för mig. De följande månaderna hjälpte han mig in i det nya jobbet och tog hand om mig som om jag vore hans son, trots att jag är över tio år äldre. Mer duglig och flitig arbetare har jag inte heller stött på. Varje gång man såg honom fick man ett leende av honom.

I lördags träffade jag honom i Jönköpings uteliv, och han var lika go å glad som vanligt.

Saknar honom titt som tätt, så det var roligt att se honom igen.

Vad vill jag säga med allt detta?? Vet inte egentligen, men hoppas jag kan lära mig att inte dömma folk efter utseende hedanefter samt att ett leende kan göra dagen för någon annan..

Ha de bäst