Det var ett par kilon sen.. Så sa min kompis pappa när vi återsågs efter fyra år. Visst hade jag gått upp ett antal kilon, men det kändes in i hjärtat att höra. Det var åtta år sedan nu, men jag har inte fått det ur mitt huvud sen dess.

En del av er som läser detta vet kanske att jag bantat ner mig ganska mycket detta året. Det är ju jätteroligt för mig, men det var inte enbart för egen del jag tog tag i det. I ca tio år, alltså i vuxen ålder mellan 30-40 år har jag flera gånger om dagen fått någon tjockiskommentar mot mig. Folk har nog inte märkt att jag blivit ledsen eftersom jag snabbt kunnat kontra med något tillbaka. Är lite av min styrka, snabb i käften och påhittig när det gäller sånt snack. Kommentarer som - du borde väl inte köpa en pizza, det är väl bättre du köper sallad. Eller- Ska du verkligen ta en kaka till kaffet. Inte så farligt kanske, men varje dag, år ut och år in. Det tar på psyket tillslut.

Jag är helt övertygad om att överviktiga mycket väl vet om att de är det. Jag visste om det, men det är inte lätt att lyckas gå ner i vikt. Det handlar om att byta livsstil. Jag har genom åren gjort många försök. Vad ingen vet är att jag var med i viktväktarna under en period. Smög in i lokalerna inne i stan på Lördagarna för att tillsammans med damer i 50-60 årsåldern med kraftig övervikt väga in mig. Hursomhelst tog jag den 15 Juni i år ett beslut som kan tyckas konstigt. Jag ville gå ner 10 kilo och satte den 31:a aug som slutdatum. Det var 77 dagar kvar till det datumet då jag bestämde mig för att gå 1 mil om dagen fram till den dagen. Varje steg i sommras på mina långpromenader hade jag vissa människor och deras sårande ord i huvudet. 62 dagar senare, dagen innan min utlandsresa, hade jag lyckats med vikten och milen. Det blev ett snitt på 1,3 mil om dagen. Sammanlagt 23 kilon sen i April. Något kilo kan iofs vara död hud som jag fått skrapa bort från fötterna när jag haft alla mina vattenblåsor pga allt gående :)

Efter detta har jag lyckats ligga kvar på mina nya kilon, men siktar på att tappa sju pannor till.

De flesta jag möter berömmer mig men några av de som alltid varit värst på att hacka har inte sagt ett ord. Men jag vet att de ser att jag lyckats gå ner i vikt, så jag är nöjd ändå.

Jag hoppas evinnerligt att jag inte sårat någon, så som jag själv var sårad. Och om det är så, säg till mig så att jag kan be om ursäkt. Det kanske inte hjälper, för ett ord går ju inte ta tillbaka. Det ska jag tänka på i framtiden.

Kanske någon av er som läser detta också skärper till sig. Då blir ju världen lite bättre för någon iaf.

Min dröm nu är att lyckas hålla vikten eller till och med gå ner lite till.

Just det ja. En dröm till har jag, att min kompis pappa ska säga exakt samma mening nästa gång vi möts.. Det var ett par kilon sen ;)

 

Stefan Pantzar

1 oktober 2013 21:49

Grymt Håkan, starkt!

albinoleffe

1 oktober 2013 22:04

Tack Stefan :)

 

Pillanlilla

1 oktober 2013 21:58

Hejja Håkan!!

albinoleffe

1 oktober 2013 22:03

Tack Pernilla :)

 

Anna Bendaoud Bexell

1 oktober 2013 22:01

Det var bra skrivet H! Det är ju faktiskt så att dumma kommentarer knappast hjälper någon att gå ner i vikt heller. Snarare tvärtom...

 

Jessi

1 oktober 2013 22:10

åh, heja dig, Håkan!!! grymt bra....:))

albinoleffe

1 oktober 2013 22:12

Tackar :)

 

T.C

3 oktober 2013 22:22

Jag må säga att du är grym Håkan,,,Keep going...Stor eloge till dig,,

albinoleffe

4 oktober 2013 12:40

Tack :-)

 

Fritz

3 oktober 2013 23:32

fantastisk läsning Håkan :) det kommer alltid att finnas hatare, jag har fått smaka på det många gånger i mitt liv också, men man får omvandla det till motivation så bra man kan! kommer fortsätta läsa dina inlägg, en av dom vettigaste bloggar som jag har läst helt klart, fortsätt :)

albinoleffe

4 oktober 2013 12:41

Tack Jimmy :-)

 

jonas l

4 oktober 2013 23:23

Grymt jobbat. Snart läge att cykla och köpa mjölk då ;) Fin träning de och kommer lite längre än när man går. Helt klart imponerad av bloggen med, hade jag inte väntat mig av dig, kul.

http://cerrol.wordpress.com

albinoleffe

5 oktober 2013 00:07

Tack kompis :)

 

Niklas

15 oktober 2013 20:34

Jag gillar vinklingen av situationen, jag tycker du öppnar upp till eftertanke för de som inte förstått att deras ord kan såra. Det är annars lätt att vara aggressiv i sin ilska och då ökar ju inte chansen att de som bör läsa detta gör det. Starkt att lyfta upp detta, det är inte lätt. Detta borde de lära ut i skolan, viktigare än mycket annat.

albinoleffe

15 oktober 2013 21:35

Du har rätt, det borde läras ut.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta med att vara ungkarl är rätt spännande. Jag pratar om dejter, vilket händer lite titt som tätt. Jag brukar inte slå på stort när jag dejtar utan gillar mer de lite lugnare dejterna. Ta en promenad, fika eller en öl i lugn miljö så man kan prata...

Min dotter är den finaste lilla flickan i världen. Hon har det inte så lätt alla gånger när hon bor hos mig är jag rädd. Jag gör så gott jag kan, men det blir lite fel ibland, mycket för att jag inte förstår hur tioåriga flickor tänker. Det spela...

På avstånd hördes det svaga ljudet av sirener. Hennes nacke tittade fram mellan håret som fallit ut på sidorna av hennes huvud och han böjde sig fram och kysste den lätt, under tiden tilltog sirenerna i styrka.Hon doftade lite parfym, inte för mycket...

Vant lösgjorde hon sig och blottade sin barm samtidigt som hon sökte ögonkontakt med honom. Gatljusets sken gav liv åt deras siluetter mot den ena väggen i rummet. Sakta drog hon t-shirten över huvudet på honom och släppte ner den på golvet. De omfam...