Vi har det ju bekvämt och fint på alla sätt man kan tänka sig. Bilar som är varma när vi ska hoppa in i dem, ja,jag har ju inte det iofs, men det finns ju om jag orkar skaffa det.

Våra hem är varma och vi har tillgång till hur många program som helst på TV. Affärerna är öppna nästan hela dygnet och orkar man inte laga mat är det bara att ringa ett samtal, så kan man få en pizza levererad till dörren, ja de går nog in och lägger den på bordet framför dig om du inte orkar resa dig upp. Jag inser att vi som bor i Sverige idag har det väldigt bra, men samtidigt finns det saker som inte passar mig riktigt. Det känns som att allt måste vara så bra och att det måste hända något hela tiden. Jag själv har svårt att varva ner, för jag måste träna och jag måste göra både det ena och det andra. Tiden räcker inte till på något konstigt sätt.

Jag tror att jag är född i fel tidsera. Tekniken utvecklas hela tiden, men behöver vi mer teknik nu? Jag kanske är en bakåtsträvare och tråkig av mig, men missförstå mig rätt nu. Jag har anammat tekniken, ibland för mycket. Jag känner mig helt naken utan min mobil, får nästan panik om jag inte kan koppla upp mig snabbt och surfa in på vilka sidor jag vill. Det har nästa gått så långt att jag är enarmad för telefonen sitter alltid fast i ena handen. Och jag är inte ensam, kolla lite när ni går ut så får ni se hur många som fixar med sin telefon. Det är lite kusligt, för jag levde mina första 26 år utan att äga en mobiltelefon, och det gick ju aldeles utmärkt. Nu kan jag inte ens ha den i ett annat rum här hemma, den måste finnas en armlängd bort. Ibland skulle jag vilja levt tidigare och sluppit detta.

Häng med mig på en liten resa, etthundraett år bak i tiden. Jag låtsas att jag är född runt 1890 och har blivit 22 år nu. Jag vet att jag är 40 i verkligheten, men en 40-åring då var nog mycket äldre än vad jag är i sinnet så 22 får bli min ålder 1912. På dagarna arbetar jag antagligen på en gård i närheten av där jag bor, det är hårt och slitsamt men jag får middag av bonden varje dag och en liten slant som gör att jag kan roa mig på helgen någon gång då och då. Min kropp är stenhård och har inte ett uns fett på sig, för allt arbete gör att den får träning varje dag i flera timmar. Behövs inget gymkort här inte. Självklart är jag intresserad av flickor för att kunna skaffa mig en egen familj och har spanat in en flicka från grannbyn. Nu blir det ju lite svårt eftersom vi inte har facebook, så hur får vi gå tillväga? Jag får nog plocka en vacker bukett blommor och spara ihop till en lemonad. Jag tar min cykel, har precis köpt en ny för två kronor, en sån med två lika stora hjul. Min förra hade ett jättestort framhjul och ett pyttelitet bakhjul.( Undra hur de gjorde där egentligen, hur tog de sig upp på dessa cyklar och hur gjorde de om de var tvungna att stanna för en hästdroska? Ska forska i detta på mobilen sen ;-). Jag cyklar hem till gården där den söta flickan bor och går fram till hennes far och presenterar mig. Jag frågar om hans dotter får följa med mig på en picnic om hon vill själv. Svarar han ja får jag spotta ut snuset och artigt ta av mig min keps när jag står framför henne. Jag inbillar mig att flickorna rodnade mer på denna tiden än vad de gör idag, fast det kanske de gör nu med bakom sina datorskärmar. Visst skulle det vara lite roligt om man gjorde så även nu. Verkligen uppvaktade en flicka the oldway :) Ska nog göra det tror jag, när jag hittar den som jag vill ha.

 Även under denna tiden är jag intresserad av idrott. Min klubb är nybildad och till våran bortamatch åkte vi på ett hästsläp som slaktaren i byn vänligt lånat ut om vi i betalning skötte snöskottningen utanför hans butik under vintern. Detta skulle inte heller funka nu, med dagens lite mer bortskämmda spelare. Tänk en HV-spelare som får skotta utanför slaktaren när det snöat bara för att kunna hänga med på flyget till Skellefteå :).

En gång åkte vi till huvudstaden för att se när de riktiga lagen spelade på nationalarenan. När det blev mål kastade vi upp våra hattar i luften och skrek HURRA HURRA. ( Här kan man också fråga sig hur de fick tillbaka sin egna hatt, kollar man på TV så drar de ju upp sina huvudbonader 20 meter upp i luften vid mål. Och trångt ser det ut att vara, så om man inte lyckas fånga sin hatt måste det varit kört. Bara att gå till den lokala hattbutiken och beställa en ny. Ramsorna vi sjöng på matchen var kanske lite klämkäcka, men innehöll inget hata och inget könsord. Vi var bara glada och nöjda över att se dessa atleter på planen. Efter matchen gick vi på dans och om det blev bråk slutade man när den andra killen låg ner. Nu ska de ju fortsätta lite till med mer sparkar, för så gör de på TV och den som ligger ner på TV är på benen direkt efter.

Men även mitt alterego år 1912 är inte så mycket för att bråka. Drar mig hellre undan eller försöker hålla mig borta från farliga områden.

Nu har jag tröttnat på att arbeta på gården och vill göra något annat, så jag knackar på hos bagaren i byn och får börja som springpojke hos honom. Det innebär att jag får leverera bröd till kunder och hämta varor till bageriet. Jag tjänar inte många kronor, men får lära mig ett yrke om jag går upp några timmar tidigare och hjälper till med dagens bak. Hårt och slitsamt är det, men samtidigt behövde jag inte börja på bemanning och uthyras till bageriet för att sedan kanske få anställning. Förr var det mer att du får jobba om du sköter dig, nu är det mer att företaget du ska jobba hos måste ha arbetshjälp, men det får inte kosta något helst.

När arbetet är slut för dagen måste man träffa folk om man vill vara social 1912. Det går inte lägga en status på fejjan och på så sätt få lite bekräftelse och kontakt. Nä ut bland folket är det som gäller, och ingen TV fanns heller. Tänk vad de måste pratat mycket mer med varandra om kvällarna när inte Helge Skoog stod för underhållningen.

Nu har jag rest tillbaka till 2013 och ska snart ut på Facebook igen. Kanske lägger jag t.om ur en bild på instagram eller chattar lite med någon flicka på nätet. Självklart kan jag ge mig ut bland folk, men då måste telefonen finnas i fickan, så jag snabbt kan nå vem jag vill och bli nådd av den som vill nå mig. För om det inte är så, kan jag ju missa något, och om jag inte finns att få tag på finns jag ju inte nuförtiden. Eller?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta med att vara ungkarl är rätt spännande. Jag pratar om dejter, vilket händer lite titt som tätt. Jag brukar inte slå på stort när jag dejtar utan gillar mer de lite lugnare dejterna. Ta en promenad, fika eller en öl i lugn miljö så man kan prata...

Min dotter är den finaste lilla flickan i världen. Hon har det inte så lätt alla gånger när hon bor hos mig är jag rädd. Jag gör så gott jag kan, men det blir lite fel ibland, mycket för att jag inte förstår hur tioåriga flickor tänker. Det spela...

På avstånd hördes det svaga ljudet av sirener. Hennes nacke tittade fram mellan håret som fallit ut på sidorna av hennes huvud och han böjde sig fram och kysste den lätt, under tiden tilltog sirenerna i styrka.Hon doftade lite parfym, inte för mycket...

Vant lösgjorde hon sig och blottade sin barm samtidigt som hon sökte ögonkontakt med honom. Gatljusets sken gav liv åt deras siluetter mot den ena väggen i rummet. Sakta drog hon t-shirten över huvudet på honom och släppte ner den på golvet. De omfam...